Att arbeta eller studera är inte tillräckligt lönsamt i Sverige. Det kan på sikt få svåra konsekvenser för samhället.

Var fjärde ung akademiker är arbetslös ännu ett år efter examen. För fjärde året i rad ökar andelen som inte har jobb. Sedan 2001 handlar det om mer än en tredubbling. Det här är nya siffror från Jusek, fackförbundet för jurister, samhällsvetare, systemvetare, personalvetare och civilekonomer. Inte nog med att den höga arbetslösheten leder till ekonomiska svårigheter för den enskilde - hur ska det gå för ett samhälle där inte ens de välutbildade lyckas etablera sig på arbetsmarknaden?
     Men inte heller alla de som har jobb har skäl att vara helt nöjda. Endast en tredjedel jobbar med något som helt motsvarar deras examen. Vad resten arbetar med kan man bara spekulera i, men det är förstås ett slöseri när en person med lång utbildning inte får användning för den i sitt yrke.
     Till stor del beror denna enorma ökning på att regeringen byggt ut högskolan de senaste åren. Att människor utbildar sig är självklart något positivt, både för individen och för samhället i stort. Det är förmodligen det bästa en arbetslös kan företa sig, när utvecklingen leder till att det finns allt färre okvalificerade jobb. Den globaliserade ekonomin medför att forskning blir mer lönsamt att konkurrera med än varuproduktion för länder som Sverige.

DÄRFÖR FINNS ASPEKTER av utbildningsväsendet som är klart oroande. Den sjunkande kvaliteten på undervisningen till exempel. Att påpeka något sådant är som att svära i kyrkan, men det förtjänar ändå att lyftas fram. Flera nya högskolor riskerar att förlora sin examensrätt på vissa kurser, eftersom utbildningen inte håller måttet. Det är viktigt att det finns en ordentlig kontroll. För studenter har rätt till god kvalitet på undervisningen och samhället har inte råd med att slarva bort unga människors kompetens och potential genom att tillhandahålla undermålig utbildning.
     Kunskap är makt. Kunskap är framtiden. För dem som dagligen kämpar mot arbetslösheten ser emellertid framtiden inte särskilt ljus ut. Det kommer dessutom från jobbiga förhållanden. Studenter är inte någon privilegierad grupp.
     Enligt SCB lever hela 43,7 procent av landets studenter i fattigdom, jämfört med 8 procent av den totala befolkningen. Även den mest bohemiska nudelromantiker lär vara ganska trött på sin tillvaro när hon efter examen står utan jobb, utan fast bostad och med en kvarts miljon kronor i studieskulder.
     Många nyutexaminerade känner sig lurade. De har skuldsatt sig och satsat flera år av sitt liv för att utbilda sig och få ett intressant och bättre betalt jobb. Högskolorna lockar ofta med just det, att det blir så lätt att få jobb efter utbildningen, när de rekryterar. När studenterna väl upptäcker att det inte stämmer är det redan för sent.
     Nu är utbildning i sig är förvisso aldrig fel. Men kopplingen mellan studier och arbete är alltför svag. Om det ska löna sig att utbilda sig måste det börja löna sig att anställa. Höga arbetsgivaravgifter och krångliga regler för nyföretagande sätter käppar i hjulet för en dynamisk arbetsmarknad. I många fall är högre utbildning snarare ett tillfälligt sätt att slippa arbetslöshet, i stället för en plan att nå arbetsmarknaden. Högskolorna får inte bli en förvaringsplats för unga arbetslösa. Ändå går utvecklingen mer och mer åt det hållet.
     Det är nämligen inte vidare lönsamt att utbilda sig i Sverige. Det måste ändras.